Solitaire
av Arne Nordheim
Om stycket
Det här stycket skrevs för öppningen av Henie Onstad Art Center nära Oslo 1968, med Charles Baudelaires Les Fleurs du mal som underliggande material. Det var särskilt en rad i dikten Les Bijoux som fångade Nordheims uppmärksamhet:
”Bearbetning av diamanter möjliggör brytning av ljus i olika vinklar och ordet” solitaire ”pekar på den enklaste möjliga monteringen, där en diamant står ensam.”
I det här stycket upplever vi en tonalitet som är tvetydig på grund av förhållandet mellan de två harmoniska serier som kompositören använde.
(Programanteckningar av Jøran Rudi).
Om kompositören
Arne Nordheim (f.1931) var ett ledande ljus för samtida musik, betraktas som den samtida norska kompositören som har uppnått det största erkännandet utanför sitt eget lands gränser.
Nordheims namn är oupplösligt kopplat till ankomsten av den musikaliska modernismen till Norge. I sina roller som kompositör, musikkritiker och förespråkare för kompositörernas rättigheter såg han till att internationella trender fick fotfäste under en period då norsk musik fortfarande påverkades av nationalromantik, liksom resten av den norska konstvärlden i början av andra världskriget.
Han studerade vid GRM 1955 och fortsatte därefter att komponera elektroakustiska verk vid Norwegian Broadcasting Corporation. 1965 blev han inbjuden att komponera på den polska radioförsöksstudion i Warszawa och han fortsatte att besöka studion fram till mitten av 1970-talet, där detta verk och många andra komponerades.
